Dåligt med uppdateringar på denna sida...

Ett år har nu gått..
Idag är det ett år sen älskade mamma somnade in. Det är kanske först nu jag har fattat att mamma är borta. Jag har saknat henne så mycket och kommer att sakna henne. Många tårar har runnit och ångesten har rivit i bröstet otaliga gånger under det gångna året.
De som varit med om detta säger att sorgen kommer att lindras...

Idag har jag varit och tänt ett ljus för mamma i minneslunden vid skogskyrkogården i Tyresö. Hade inte varit där innan, men det känndes helt rätt att hedra mamma på den platsen. Den ligger så fint vid vattnet. Min svägerska C var med mig. Tack för det kära C!

Min älskade mamma! Du kommer alltd
att finnas i mitt hjärta!!!

Visst katten kom hon tillbaka....

Jaaa...katten kom tillbaka, så nu är ordningen återställd igen. Fast jag hann ju ringa polisen och göra en anmälan, gå runt och leta efter katten innan telefonen ringde igår kväll. Det var hon som köpte vårt radhus som ringde, hon trodde att det var vår katt hon nu hade släppt in hos sig. Så det var bara att sladda iväg med buren i bilen. Visst var det vår katt, en stor lättnad för oss alla. Idag har hon bara varit inne. Jädrans bus katt att skrämma oss så där.

Imorgon börjar jag att jobba igen. Varför går dagarna så fort när man är ledig? Det har i alla fall varit skönt med ledighet. Har städat bort julen igår och idag. Det blir ju så tomt när alla tomtar och granen plockas bort. Och inte nog med det så har mina stora barn åkt till sin pappa idag. Så nu är det extra tomt och tyst i huset.

Jag och min man kom överens om som nyårslöfte så ska vi gå och lägga oss innan 22.00 när vi ska upp och jobba. Första kvällen och nyårslöftet är brutet. Ja fast imorgon är jag nog trött efter första arbetsdagen så då ligger jag nog garanterat i sängen innan 22.00.

Sweet dreams...

Vaken och kan inte sova...
Råkade somna på soffan och vaknade 05.30. Försökte somna om i sängen men det gick inte, bara gilla läget och kliva upp.

Vår katt Maja har inte varit inne sen i fredags och nu börjar jag bli orolig att nåt har hänt henne. I somras var hon också borta ett par dagar men nu är det ju vinter och hon är inte så jätte förtjust i att vara ute. Hon brukar bara vara ute en kort stund för att vädra tassarna. Vi var ute och letade igår.  Det är svårt att veta var man ska leta, har ju inte en aning om var hon kan vara. Kom hem nu MAJA!!!

När mannen fixar sin egen julklapp...
Igår när jag kom hem så kommer mannen hem strax efter och ser ut som ett åskmoln. Jag undrar vad som hänt?
- Jo jag råkade missa en STOP skylt och blev stoppad av polisen.
-Jaha!! säger jag.
Och jag tycker väl egentligen att det är väl inget att vara såå arg över. Har man gjort fel så har man eller?
-Hur mycket är det? frågade jag lite försiktigt.
-2500 kronor!!!! Halvskrek han och fortsatte gorma om ditt och datt hur alla andra gör i trafiken bla, bla.

Saken är den att innan jul så kom vi överens om att han inte skulle få så dyr julklapp utan vi skulle spara för att om en månad eller två köpa eltrummor. Och nu blir det att spara ytterligare en månad.

Ja vad säger man? Ingen blev skadad i alla fall. Jag är inte arg på honom det är bara att betala och hoppas att han inte gör om det....för då blir det defenitivt inga trummor!!

Var rädda om varandra i trafiken....

Julen är slut...

Har firat en fin jul tillsammans med min mans familj i år. Mina stora barn var hos deras pappa i år och för att lillfisen skulle slippa vara ensam med bara två vuxna så firade vi med mannens föräldrar, syskon, syskonbarn och morföräldrar sammanlagt var vi 22 st. Med de stora barnen firade vi innan jul.

Och det är bara några ynka dagar kvar på 2010. Det har varit ett helvetes år om ni frågar mej, med några ljusglimtar(drömhuset blev ju vårt). 2011 kan bara bli bättre. 

Jag jobbar nu i mellandagarna men sen blir det en veckas semester tillsammans med alla barnen. Jag längtar för vi ska bara mysa och koppla av. Det är skönt att vara ledig lite även om det inte är sommar. Snö finns det ju gott om så det blir nog en och annan snöaktivitet.

Imorgon är en annan dag...

Ovisshet...
När man som jag jobbar som vikarie(inte självvalt, dåligt med efterfrågan på fasta bsk tjänster) så blir det att leva ett liv lite i ovisshet. Kommer jag att få fortsätta när vicket går ut? Det är alltid en tanke som finns i bakhuvudet.

Nu efter 3,5 år så börjar jag bli less på denna ovisshet. Det blir jobbigare och jobbigare för varje gång. Jag vill ha ett fast jobb NU och då gärna i min hemkommun. Men den har haft anställnings stopp av just barnskötare i flera år. De har brist på förskolelärare men det finns för få, så då är det såna som jag som får långa vikariat.

När man har långa vik så blir man ju en del i arbetslaget, man får bra kontakt med brukarna och framförallt barnen. Det är lätt att glömma att man "bara" är vikarie, men så närmar sig datumet på anställningsavtalet och dirrekt så kommer ångesten, tankarna och ovissheten. Får jag vara kvar eller är det över nu?

Just nu är detta mina tankar och jag är glad över att ha ett jobb, fast det är ett vik. Men jag vet inte om jag orkar hålla på så här hur länge som helst.

Och JA jag letar efter en fast tjänst samtidigt....

Hoppet är det sista som lämnar oss, har jag ju skrivit en gång förut så det är väl det jag får leva på ett tag till.

Hoppsan sa!!