Ovisshet...
När man som jag jobbar som vikarie(inte självvalt, dåligt med efterfrågan på fasta bsk tjänster) så blir det att leva ett liv lite i ovisshet. Kommer jag att få fortsätta när vicket går ut? Det är alltid en tanke som finns i bakhuvudet.

Nu efter 3,5 år så börjar jag bli less på denna ovisshet. Det blir jobbigare och jobbigare för varje gång. Jag vill ha ett fast jobb NU och då gärna i min hemkommun. Men den har haft anställnings stopp av just barnskötare i flera år. De har brist på förskolelärare men det finns för få, så då är det såna som jag som får långa vikariat.

När man har långa vik så blir man ju en del i arbetslaget, man får bra kontakt med brukarna och framförallt barnen. Det är lätt att glömma att man "bara" är vikarie, men så närmar sig datumet på anställningsavtalet och dirrekt så kommer ångesten, tankarna och ovissheten. Får jag vara kvar eller är det över nu?

Just nu är detta mina tankar och jag är glad över att ha ett jobb, fast det är ett vik. Men jag vet inte om jag orkar hålla på så här hur länge som helst.

Och JA jag letar efter en fast tjänst samtidigt....

Hoppet är det sista som lämnar oss, har jag ju skrivit en gång förut så det är väl det jag får leva på ett tag till.

Hoppsan sa!!