Da house...
Som jag skrivit innan så har vi varit sugna på att köpa ett eget hus och lämna detta
Brf-radhus som vi bor i.

 I söndags så var vi på visning av ett hus (ja, det var på den tomten jag halkade) som vi föll för. Bugivningen började och vi tänkte att vi provar att vara med, så får vi se vad som händer.

Vi har inte varit lika etusiastiska som med det första huset, ungefär som om att vi kommer aldrig att kunna köpa ett hus. I morse så la jag ett bud, samtidigt som jag får veta att det är vi och en till som är kvar i budgivningen. Jaha tänker jag det blir väl lika som förra gången då.

Några timmar senare (ca 13.30) ringer mäklaren och säger att vi har det slutgiltiga budet. Hjärtat börjar slå och pulsen stiger, vad händer nu?

Mäklaren vill att vi skriver kontrkt ikväll.
- Hmm, min man åkte till Göteborg imorse, går det att skriva imorron(fredag) frågade jag.
- Har ni inte en fullmakt? frågade mäklaren.
- Eh, nej...
- Ja då får ni fixa en så fort det bara går.

Efter lite fix och trix fick jag tag på min man. Han mejlade över en fullmakt till mäklaren.  Sen fick jag hålla alla tummar och tår innan klockan blev 19.30 då kontraktet skulle skrivas. Som tur va så kom det inga fler bud och jag har varit och undertecknat köpekontraktet. Tjohoo vi har blivit med hus idag...

Det känns overkligt på nåt vis. Nu gäller det att vi får vårt sålt, som vi har slitit med denna renovering så hoppas jag att det inte blir några problem.

Någon som är intresserad av ett BRF-RADHUS på 126 kvm i Vendelsö???

Drömmar...
Jag kan förstå att drömmar är bra, för det bearbetar de upplevelser vi har/haft. Men det är läskigt att drömma när drömmen känns verklig och man vet varken ut eller in när man vaknar.

Har haft en dröm om min farmor som övergick till att handla om min mamma. Så verkligt att jag ryser. Jag ringde min mammas man direkt när jag klivit upp. Han sa att läget är oförändrat med mamma. Jag drömde att min farmor fortfarande levde och att mamma var som innan hon blev sjuk.

Undrar vad drömmarna vill säga oss egentligen??

Dröm en dröm, den vackraste du vet
Låt sedan drömmen bli verklighet...

Ont i bakdelen....
Jag stod på ändan igår när vi var på husvisning. Det var när vi var ute på tomten som det hände. En liten,liten slänt MEN snorhal. Jag hann inte reagera, POFF så slog jag i backen eller rättare sagt i berget. Hela bakdelen domnade bort, snabbt upp på fötterna igen, undrade om det var någon som såg?!?

Fy satan vad ont jag hade när vi kom hem. När domningen släppt så kom värken å den va inte att leka med kan jag lova. Har vaknat varje gång jag vänt mej i sängen i natt.

I morse kom jag knappt ur sängen, bara att ringa jobbet...

Ringde till vårdcentralen och fick en tid till världens otrevligaste läkare.
Han undersökte mej utan på min jeans och konstaterade att jag hade ont, NÄHÄ!!!
Han  faxade iväg en remiss till sjukhuset för att röntga "svansen" som han sa.

Sagt och gjort så åkte jag iväg till sjukhuset och röntgen. Jag fick lägga mej på rygg på britsen, då trodde jag att jag skulle svimma av smärta. Ligga stilla när det gör så ont är näst intill omöjligt. Efter 7 plåtar var jag klar.

Den otrevliga doktorn skulle ringa och berätta resultatet....har han ringt? Nää

Som dynamit Harry skulle ha sagt om han vá med igår "Vikken jädra smäll"

Förrestern så var huset helt i vår smak så vi får  hålla tummarna att det går vägen denna gång....

Mor, lilla mor, vem är väl som du??
Livet är ganska så tungt just nu. Min lilla mamma har inte svarat på vare sig cellgifts behandling eller strålning som förväntat. Mamma har kanske 2 månader kvar att leva.

Maktlösheten är total och det känns som om jag ska gå sönder. Allt jag gör så tänker jag på mamma. 63 år är ju ingen ålder och det känns så orättvist att mamma inte ska få vara med oss mer.

Var och hälsade på mamma igår, mina systrar var också där. Vi fikade och mamma satt upp i sin stol och vi såg att hon var glad över att vi alla var där. Hon fick komma ut på balkngen en stund i solen och hon njöt. Det var lycka en stund att se hur hon njöt där i solen.

Det var tungt att åka hem på kvällen även om jag vet att hon var glad över att vi alla varit där. Tungt att inte veta om vi kommer att ses en gång till.....

Oturs förföljd....
Min lille kille skulle igår varit med sin skola till Parken Zoo i E-tuna som avslutning på deras projekt om utrotningshotade djur. Men i tisdags när han kom hem från skolan så hade han feber och kunde då inte följa med igår. Otur...

Gissa om mitt mamma hjärta bödde för honom. Men nu har vi lovat honom att vi ska åka dit i sommar även om det inte blir samma som att åka med klassen.

Vi håller på att renovera vårt Brf-hus för att drömmen om ett eget fristående hus är stor. Vi har fejat å fixat i två månader, för två veckor sen dök huset med stort H upp och vi fick vittring direkt.

Visning 1 och 2, vi var där, bugivningen startade, vi var med, sista budet, hade vi i cirka en dag så kom en annan å la ett högre bud. Vi fortsatte budgivningen men även om det var da house så fick vi inse våra begränsningar så blev vi ombudade. Otur....

Så det är bara att fortsätta spana efter ett hus och slutförandet(lister, lite målning och städning) av renoveringen ska också göras.

Men om jag säger så här så skulle det ha varit färdig men vi tappade liksom lusten lite när det gick åt skogen med huset.

Ångra aldrig det du gjort bara det du inte har gjort....

Halsen är som ett stort sår....
Har haft ont i halsen i flera dagar nu och idag känns det som om jag svalt rakblad...BLÄ. Blir nog hemma en dag till och hoppas att det går över, annars får jag häva mej iväg till doktorn och se om det är halsfluss eller nåt.

Har tillbringat min förmiddag i sängen och läst andras bloggar så ögonen blöder. Som jag skrev tidigare så är jag nog lite bloggoholic, kan bara inte låta bli att läsa.

Idag så infinner sig det tråkiga lugnet här hemma, mina två "stora" barn åker till sin pappa idag och det blir bara minstingen hemma som kommer att längta ihjäl sig till nästa måndag när de kommer hem igen.

Eller jag tar tillbaka lugnet, för minstingen börjar nu sin längta och tjata på mamma & pappa vecka. När kommer L & M hem? Hur många dagar är det kvar? Jag måste ringa och fråga L om det här och måste säga det här till M.

Jag löser det med att han får ringa till L & M när längtan blir för stor, men ibland är inte längtan lika stor från andra hållet så samtalen blir inte alltid som han tänkt och då blir det stor besvikelse.

Jag har pratat med L & M att det är viktigt för E att få prata med dem när de är hos sin pappa. De stannade desutom en dag extra för att fira min födelsedag. Så denna gång är det bara 6 dagar att längta för E:).

Kärlek till mina 3 fina skitungar!! Mammi löv u all!!